Sparat under: Uncategorized
Det finns två delikatesser som jag vant mig vid sedan barnsben eftersom de produceras i trakten av släktens gård i Dalarna. Vikabröd och Gustafskorv.
Sagolikt gott!
I helgen drabbades jag av hästkorvssug. Vi var dessvärre så hungriga att vi hann äta upp det innan jag kom ihåg att föreviga det.
Men jag kan absolut rekommendera det.
För fyra personer gick det åt:
ca 300 g Gustafskorv, skuren i tärningar.
1 gul lök
2 dl crème fraiche
2 dl färskriven parmesan
salt & peppar
4 prortiner pasta av valfri sort.
Fräs korv och lök, blanda i crème fraiche och parmesan. Smaka av med salt och peppar,
Servera till nykokt pasta.
Sparat under: Uncategorized
Guldmojito
Jag var i Milano i början på förra veckan och åt då på Dolce & Gabbanas restaurang Gold.
Vitt läder och guld. Hade inte blivit förvånad om Bond släntrat in.
Kan klart rekommendera baren – här ställde man inte fram jordnötter som tilltugg utan det ena fatet efter det andra med läckerheter.
Drack till detta en mojito med gudstoft i. Så nu är jag gyllene på insidan 
efter maten (en god risotto med pecorinossvamp eftersom det är högsäsong för dessa just nu) fick jag en liten chokladmousserulle inlindad i bladguld. Guldet smakade inget men det var vackert! Tyvärr klarade inte mobilkameran det softade restaurangljudet.
Förvånandsvärt överkomliga priser!
-
Gyllene choklad
Äppelskörd
För flera år sedan köpte jag ett äppelträd. Skuggboäpplen, eftersom det bär samma namn som gården min mormor kommer från, och hennes farfar var trädgårdsmästare och tog antagligen fram sorten
Det fanns bara ett träd av sorten på handelsträdgården och jag var så nöjd med mitt kap.
Sedan dess har mitt stackars träd utvecklats till något av ett skämt i släkten. Det blir liksom mindre för var år. Och har fortfarande inte burit frukt. Mina drömmar om korgar fyllda med äpplen och rader av skinande burkar med hemlagat äppelmos – har förblivit drömmar.
Så i söndags kom jag hem och möttes av av synen ovan. Mitt kakfat var fyllt av vackra äpplen och en liten skylt: Skuggboäpplen, första skörden.
En kärleksfull skördelögn från min mor . Det var nästan så att jag trodde på det.
Nåväl. Nästa år kanske?
Säsongens första
Hummerpremiären är avklarad. Väntar alltid någon, eller några veckor så att priset blir lite överkomligare. Och att äta den i stugan på Tjörn, med utsikt över havet där humrarna fångats är något alldeles extra. Kokade med mycket salt, ingen dill, ett par sockerbitar och en flaska öl. Så vill jag ha det.
Men störst av allt är att strax efter att bilden ovan togs vänder jag mig om och ser ut över hamninloppet och ser rätt in i ett par blanksvarta sälögon. Han låg en god stund med nosen i vattenbrynetoch tittade på den märkliga människan som viftade lyckligt med humrar.
