I går sken solen oavbrutet. Vi hittade en bra holme att lägga till båten vid och det var sommarljuvligt till 100 procent. Och på kvällen kunde vi sitta ute länge o njuta av havskräftor o räkor. Skala och pilla och äta långsamt.
I morse åt jag frukost ute i solskenet och lagom när jag gått in i boden för att hämta träolja för att påbörja det stora inoljningsprojektet så började regndropparna falla.
Så, hoppsan. Det får bli en skön och slapp dag. En till…
Kvällssol
Hur söta måste vi se ut för att få smaka på det här godiset? Det är inte alltid så lätt att vara katt. Dean och James gör sitt bästa för att se extremt näpna och extremt hungriga ut.
Upptäckte att jag hade ett julklapps-presentkort kvar från förra jobbet. Det räckte, nästan, till några riktigt fina burfångade havskräftor. Tack för dem TT Spektra!
Så det blev kalas i helgen. Och jo, de båda matfriarna lyckades med sitt uppsåt och fick smaka.
Sparat under: Personligt | Etiketter: öl, båt, falukorv, havskräftor, kock, krogar, minne, västkusten
Vad är det som gör att en måltid etsar sig fast i minnet? Att den får ett alldeles särskilt skimmer?
Självklart ska det vara det vara gott, gärna nytt och så är det tillfället i sig.
Ska jag utnämna sommarens absolut godaste middag innebär det kanske att jag ger mig själv underbetyg som kock, liksom de alldeles utmärkta krogar jag besökte på västkusten under semestern.
Inget, inte ens de nykokta havskräftorna kunde mäta sig med en middag bestående av stekta falukorvsskivor och en uppvärmd burk spagettiringar i tomatsås.
För den tillagades på gaslågan på båten. Solen brände. Havet glittrade. Ölen var kall.
Det spelade faktiskt inte ens någon roll att den sprillans nya båten krånglade och att maten fick ätas i båten som var tillagd i hamn och inte på en kobbe i havet.
